Jag fick mig en rejäl tankeställare igår. Jag har såväl en fysisk kronisk sjukdom, som en rejäl depp, som gör att jag medicinerar för båda- och tycker jävligt synd om mig själv emellan varven! Haha, slänger mig i väggen!!
Var med ett barn + mig själv till optikern. Sonen skulle ta syntest, lite knepigt med synen, det här gäller "lejon 2" med ep- så nytt test var nödvändigt och nya brillor för mig, helt klart nödvändigt.
Stor affär, massor med speglar och glasögon såklart... Hade just parkerat oss, när en kille mer eller mindre ramlade in. Och där kan vi tala om "mår inte bra" Han var kanske 30-45, totalt ovårdad och så jäkla ledsen!
Och vem skulle inte vara det med tanke på, att han mådde så apdåligt! Eftersom han pratade högt och tydligt var det ingen som missade det. Han hade sår på halsen, otvättad och var helt förvirrad.
Han hade satanister som jagade honom, han var så rädd och så vilsen. Normalt sätt får jag säga, att jag är en otroligt, orolig människa, jag blir rädd för så lite, varför? Ja, kanske för att jag har så många barn och så få släktningar- eller nåt annat, feg kanske?- alternativen finns!! Men...det som hände där, gissa...alla låtsades som ingenting! Men snälla, han grät!!
Det var vår tur, alla såg honom, alla undvek honom inklusive mig själv, hade "lejon 2" bakom min rygg. Men jag kunde inte skita i det! Har inte kunskapen att hjälpa, men..när det var vår tur, ngr min senare, sa jag till optikern att den här killen mår inte bra!
Och här pekade jag med hela handen, utan att göra det fysiskt. Jag såg ju att optikern observerat honom på väg till oss, men valde att inte se.. Eftersom jag var betalande kund och påpekade, var han så illa tvungen att göra nåt.
Killen fick hjälp?? ur affären, allt återgick till standard, alla pustade ut, lättade som faan, inget hände där med kunder, men sedan?? Med honom?? Eller utanför, eller några timmar senare??
Fy faan, för att vara så psykiskt sjuk och inte ha nånstans att ta vägen! In i en glasögon affär, där det är speglar överallt och inte kunna gömma sig, vila sig, få lugn... Ingen som älskar och tar hand om.... Och de som har monterat ner psykvården, gå för faan ut och titta! En massa sjuka människor som mår så dåligt och inte har nånstans att ta vägen!! Eller bor Ni bakom murar??
